PUBLIC WARNING
bang bang you're dead
Jag har fått tillåtelse att använda Idas dator under tiden hon är i Bygdsiljum. Ibland tycker jag om henne ganska mycket. : D Så nu har jag såklart suttit vid datorn i stort sett hela dagen och lyssnat på massor av musik. Med tanke på att det är sportlov så är väl det kanske inte det mest hälsosamma man kan göra, men what the fuck, det är lov. Vi skiter i ordet före lov. Är man ledig så är man. Vi får se vad jag gör ikväll, jag kanske går ut på en promenad.
Och du tror att det är livet som är snett, men har du alls nån koll?
-
Det känns verkligen som att jag slits itu på mitten för tillfället. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, förlåt. Gräl är inte min grej och jag står alltid rådlös när det väl händer.
Jag är så äckligt trött på en av mina föräldrar för tillfället. Det finns så mycket som du har så jävla fel i, men du vägrar ju lyssna och då känns det inte så nödvändigt att försöka sitta och förklara för dig att du faktiskt inte sitter inne med alla smarta lösningar och svar. Om du bara kunde hålla käften någon gång - jag är trött på att höra dina fuckade kommentarer om allt och alla. För vet du vad? Jag tog faktiskt åt mig en gång i tiden. Nu har jag börjat inse att dina sjuka teorier inte är något som ska präntas in i mitt huvud. Jag vill kunna skaffa mig en egen uppfattning om saker och nu distraherar du mig ganska ordentligt. Sluta.
Oj, nu blev det personligt. Oh well, ingen tvingar er att läsa, det var mest bara för att få skriva av mig... nu har jag dessutom surat färdigt, så. ^^ Snart borde Ida komma hem.
UPDATE:
Klockan är 4 minuter i 3 och jag ska gå till coop för att möta upp Ida. Underbart. Jag undrar hur mycket sömn jag kommer få inatt.
breaking my back just to know your name
Jag har brist på saker att skriva om för tillfället. Öh. Ida har 3 olika slags parfymer på sitt skrivbord (jag vet att ni tycker att det är intressant i smyg). Även ett ytterst vackert Ellos-kuvert. En plånbok, en lampa, plattång...alltså. Det är förmodligen bäst att jag slutar här innan detta inlägg övergår till något som INGEN orkar läsa.
Alla är homosexuella.
/Emma
out of context.
Det är söndag imorgon, vilket innebär en jävla massa ångest - och jag orkar verkligen inte åka till pappa, speciellt när Ida inte bor där längre. För att inte förglömma skola, matteprov, vinter, kyla...ÅHHH. Jag tänker och oroar mig alldeles för mycket, det är oerhört jobbigt. Samtidigt verkar jag inte kunna sluta. Jag orkar inte riktigt med mig själv ibland, hrm. För att citera Lasse Lindh; jag vet, jag är hopplöst svår ibland.
Jag kan nästan slå vad om att antalet självmordsbenägna i Sverige ökar med typ 95% under januari - april. Vintern är nog det mest deprimerande som existerar. Jag vill ha sommar och jag vill vara bekymmerslös. Varför är den minst omtyckta årstiden längst? Rätt komiskt, egentligen. Det har dock gått jävligt snabbt i år, det känns som att det nyss var 21 januari men nehej, nu är det 21 februari. Btw, Nika fyller år den 27 februari. Säg grattis till henne, or I will kill you. :)
Nu tror jag att jag ska gå och vara lite social med mitt moderskap. Eller, social och social. Sitta i samma soffa som henne och se på tv. Alla är homosexuella.
/Emma
sing for absolution
Jag ogillar en del pensionärer.
Inte söta tanter och farbröder - jag pratar om bittra jävla kärringar och gubbar som går runt och gnäller på allt. Vädret, samhället, personalen på sjukhemmet, ungdomar, invandrare, homosexuella, halloween, datorer...jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Sure, det är klart att alla får ha sina åsikter, men låt dem inte gå ut över mig och försök inte tvinga mig till att hålla med. Tack på förhand.
Oh well, nu är det iallafall fredag eftermiddag och det är jag glad över! Just nu sitter jag och lyssnar på musik och är allmänt glad. Ola skulle tydligen läsa vår blogg idag också, vi får väl hoppas att han inte blir allt för avskräckt av mina inlägg. :) De har en tendens att bli rätt så...hemska. Äh, det blir skitbra.
Alla är homosexuella.
/Emma
these changes isn't changing me
You know, you know - no you don't, you don't.
I wanna shine on in the hearts of men,
I want a meaning from the back of my broken hand.
Another head aches, another heart breaks
I am so much older than I can take
And my affection, well it comes and goes
I need direction to perfection.
Jag har egentligen ingen som helst anledning till att gnälla, jag inser inte själv hur bra jag har det. Men ibland blir jag obeskrivligt less på en del saker och det tar på mitt humör. Om jag gör mitt bästa och det inte räcker till, så finns det faktiskt ingenting jag kan göra åt saken. Så, jag ville bara få det ur mig. Tack så jävla mycket. (Ingen behöver ta åt sig, det handlar inte om er.)
Iallafall! Min inaktivitet beror på att jag bott hos pappa förra veckan, men nu har jag återvänt till en mer civiliserad miljö igen. Jag ska tydligen iväg på Blomsterlandet med mamma nu, jag har ingen aning om vad jag ska göra där, men det var tydligen viktigt för henne...så, ja. Jag antar att jag blir tvungen. Skriver kanske ett längre inlägg senare. Och alla är fortfarande homosexuella.
Jag har saknat dig.
look at earth from outer space.
Jag antar att det finns mycket att vara negativ om.
Linus uppmuntrade mig till att skriva ett inlägg om just föräldrar. Med nöje, sa jag då. Vart ska vi börja? Såhär i början av tonåren är de antingen äckligt misstänksamma om allting man gör, eller så försöker de tvinga sig själva att tro att jag inte vet någonting om alkohol, droger, rökning och sex. Jag blir galen.
Två exempel på olika dialoger man kan ha med sina föräldrar;
"Vad har du och din kompis gjort då?"
"Inget. Suttit vid datorn. Pratat."
En del föräldrar blir nu fruktansvärt misstänksamma av detta svar. Hur vet de att jag inte har supit mig redlös och rökt lungorna ur mig? Då råder jag dem att titta efter tecken på att jag gjort det, det är inte direkt svårt att skilja en stupfull människa från en fullt nykter och uttråkad människa i de flesta fall.
"Vad har du och din kompis gjort då?"
"Jadu, jag minns inte riktigt allt. Först förfestade vi iallafall hemma hos Nika då, sedan drog vi ut på stan och röjde ett tag tills snuten kom, då drog vi hem till någon kille som jag inte känner och där gav han mig ett piller som fick mig att bli yr, vet inte riktigt varför...ja, och sedan vaknade jag vid 8-tiden imorse då, utan trosor, i en säng som jag aldrig sett förut."
Observera att svaret på frågan var fyllt med ironi. (Jag tycker om att vara ironisk mot mina föräldrar.) Det är dock ingen bra idé, för föräldrar tar detta på fullt allvar och ringer socialen och skriker att herregud vilka hänger du med egentligen och ojojoj. Okej, exakt så blir det väl inte, men ungefär.
Det jag vill få fram är att de inte inser att visst, jag vet en hel del men det behöver inte betyda att jag håller på. För i helvete, jag är bara 13 år! Det är tydligen jävligt svårt att lita på vad jag säger. Jag vet, de är enbart misstänksamma för att de bryr sig om mig och älskar mig osvosvosv. Men ibland går det överstyr. Och ja, nu utgår jag från min egen familj. En del har ju supercoola föräldrar. Jag är inte en av dem.
Alla är fortfarande homosexuella.
/Emma
Tragiskt.
Och PALLA ATT JAG HAR SÅNT JÄVLA OFLYT HELA TIDEN. Jag sabbade en bräda i bänken i blå laget igår, och så kom Olov där ba "VAD GÖRU?!?!?!?!?" och jag ba "hrm...inget?" Men ja, det är sånt man får ta när man är så fruktansvärt skicklig och tursam som jag. Jaja.
Btw (by the way betyder det, för er som bott i en grotta i hela ert liv) så finns det olika kategorier i hörnet till vänster. Där kan ni välja att gå in på inlägg där enbart Linus, jag eller Nika skrivit. Nu ska vi gå och dö.
Alla är homosexuella.
/ Emma.
link it to the world
Jaha, så jag står alltså för de deprimerande inläggen. Tack så mycket för denna utomordentliga ära, jag får skriva DEPRIMERANDE inlägg! Jag blir nästan rörd. Nej, men allvarligt talat. Det är bra. För jag kan inte göra annat än att gnälla i mina blogginlägg, det lyckas alltid ligga en negativ stämning över dem. Och nu när jag har blivit ombedd att vara negativ, varför inte? Det är ju trots allt min starka sida.
Den här (för tillfället rätt så risiga) bloggen ska alltså styras upp inom kort av den så kallade Härskarbloggen, MOAHAHAHA! Jag är säker på att den kommer bli skitbra, såvida Nika inte tar någon jätterisig bild på mig och använder den i headern. Oh well, vi får väl hoppas på det bästa. Vi satsar på att hamna på samma kändisnivå som Kenza ungefär. Det kommer förmodligen gå bra, eftersom att vi är pretty much bäst i världen. =D Jag ska göra reklam för den på min egen blogg också, och DÅ lär antalet besökare enbart STIGA, för min blogg är ju så KÄND! Hrm. Host. -pinsam tystnad-
....ah. Nu blev inte första inlägget bättre än såhär, jag känner att jag hade en brist på inspiration för tillfället. Egentligen borde negativiteten flöda, jag är ju trots allt hemma hos pappa...menmen. Man kan inte lyckas varje gång. (Jag lyckas aldrig.)
Alla är homosexuella.
/ Emma.
Oh and btw, mina rubriker kommer alltid se sådär deprimerande ut. Även frasen "alla är homosexuella" lär finnas kvar ett bra tag framöver. Det ger er kanske en ledtråd om vem det är som skriver, hrm.
